Kvinnopolitiskt Forum

En vandringsfärd genom vårt kulturarv. I våra muséer hittar jag allt om det förflutna, det man kämpade för, det som betydde något. Ironiskt att just denna historia håller på att suddas ut och stängas in för en större del av befolkningen. Det vore som att vi som skapar dagens historia skulle få betala för att få se våra egna liv. Som att samtidens konstnärer och skapare av dagens kultur skulle behöva betala 50 år senare för att få ta del av den.

Det låter bisarrt när man uttrycker det så, eller hur? Förutom att skapare ska få ta del av sin egen produkt, så har vi även liknande tillgängliggörande princip med muséerna som med våra bibliotek. Människor innan oss har kämpat för detta och det är onekeligen en utveckling framåt när hela befolkningen får tillgång till böcker och kulturarv gratis. Det vittnar om en fin offentlighetsprincip som menar att alla, oavsett ekonomisk bakgrund har rätt till detta. Vi bekostar det gemensamt och kan gemensamt ta del av det. Alla dessa mötesplatser, alla våra offentliga rum skapades med medvetenhet och med förankring i ett folk som krävde tillgång. Varför?

Det hela har alltså två aspekter. Dels kan vi konstatera att om alla lever i enormt välstånd och inte ser det som en belastning på ekonomin att betala entréavgifter till muséer, bibliotek etc. så skulle det inte vara ett problem. Då skulle inte besökarsiffrorna sjunka med 1,5 miljoner färre besökare. Man ska betala för det man får brukar regeringen säga. Men vi har ju redan betalat för det! En skattesänkning som ger några hundralappar mer i fickan täcker inte på ett när alla avgiftshöjningar, zonindelning på kollektivtrafiken, entréavgifter etc. På ett besök så skulle den öka intäkten vara borta! Så ja, rent ekonomiskt så TJÄNAR jag på högre skatter. 200 kr mindre, men tillgång till gratis muséer och billigare kollektivtrafik. Det är inte meningen att alla vi som inte sitter med miljoner på banken ska gå till våra muséer tydligen.

För det andra så är det en principiell fråga om offentlighet. Om det som är allmänt, som alla har tillgång till oavsett bakgrund. Den ekonomiska bakgrunden går mycket i hand med kön och etnicitet – när man avgiftsbelägger muséerna stänger man i högre grad ute kvinnor och invandrare som i större utsträckning inte har råd att betala. Vi vill skapa miljöer och mötesplatser som är öppna. Mötesplatser som ALLA har tillgång till. Det finns ingen chans, hur man ens vänder och vrider på det, att den ökade privatsiseringen och avgiftssamhället är steg mot ett samhälle som är öppet för alla. Alla minskade besökare, all nedstängning av offentlig vård, alla höjda avgifter är inte utveckling eller effektivisering, det är bakåtsträveri. Sverige, som i moderna tider tävlar i kunksap håller på att avvecklas till att bli som på 20-talet där få privilegiade studerar, det råder en liten allmänbildning och ett vi har stort låglöneproletariat. Men jag får återkomma till det…

Nyamultikortnyteknologiskålderdärförskavibytaalltkommerblijättebra kostarintemycketSUSgårejattlitapå nukörvi!

Vad sa de nu? Nya multikort? Är det verkligen så bra som de säger?

När nya Konstfack som ligger på Telefonplan var klarbyggt var det en skräcksyn att se hur allt var totalt nedlåst. Till och med skolans egna studenter kunde ha svårt att komma in, plugga, hämta grejer, använda salar. Välkomna till utbildningsinstitutet. Stig in, titta aldrig bak. Och studerar du ej här – våga inte ens tänka tanken på att få beträda denna anstalt!

Skönt tänkte jag när jag hamnade i Stockholms Universitets ”Södra Huset”, med öppna gångar mellan olika byggnader, ibland olåsta dörrar och en social miljö. Trots byggnadernas dåliga handikappsanpassning (som inte ska läggas i skymundan) trivdes jag i miljöerna. Fanns inga bänkar lediga kunde jag och mina kamrater ibland låna ett öppet klassrum. Välkommet, något som inte annars är självklart att man känner om man ser till ens klass-,kön-, och etniska bakgrund (nej alla som vill kan inte studera av en jävla massa orsaker för den som inte visste det).

Nej, inte den här gången heller! Universitet har sedan några dagar tillbaka infört det så kallade multikortet. Campuskorten är inte längre bibliotekskort och multikortet är här för att stanna, med utlåningskort till Stockholms universitetsbibliotek som första tillagda funktion. Förutom sakliga fel i utredningsrapporten på SU:s hemsida har det gått snabbt att låsa ner universitetet. Några mikrofoner blir stulna och vi har kortläsare med kodinläsning på varje dörr en månad senare. Jo tack, vi kan båda konstatera att det aldrig handlade om stulna föremål. Inte är det effektivt heller, projektet kostar en jädrans massa pengar. Frågan är egentligen varför universitetet ser ett behov av att ha avancerade låssystem på dörrar och identifikation av studenter. För att ”vissa grupper” inte ska komma in?

Våra stadsmiljöer, oavsett om det gäller offentliga gator, parker, byggnader eller andra öppna statliga platser frodas av stor genomströmning av olika sorters människor med olika former av socioekonomisk bakgrund. För den som har råd att betala, den välbetalada övre medelklassen och överklassen är det inget problem att områden stängs ner och sätts stängsel för eller avgiftbeläggs. Med sina sedlar kommer de in i de nu mer homogena områden där de kan umgås i fred, något som snarare är eftersträvat om man ska se på det ur de få, mest välbärgades, perspektiv.

Detta i relation till den snedrekrytering som fortfarande pågår i våra universitet och högskolor visar oss ett samband mellan att låsa in våra offentliga rum och vilken samhällsklass som hamnar bakom dörren. Även om ett universitet ”är öppet” för dess studenter oavsett om vi låser salarna eller inte ser vi övergången ifrån öppet till stängt. Välkommet till uteslutande. Offentligt till privat.

Det är skrämmande och förhoppningsvis är det möjligt att stoppa projektet innan det gått alltför långt. Som tur är finns det en studentkår på Stockholms Universitet som bevakar studenternas intresse jävligt aktivt.

På söndagen den 6 januari kommer det hållas ett möte angående ESF i Malmö 2008. Mötet är för utomparlamentarisk vänster som vill jobba med att skapa ett radikalt forum. Klockan 14.00-17.00 på LS-lokalen på Lehusens gränd på Södermalm.

Varför ESF Malmö? Globaliseringsrörelsen och den radikala vänstern

Det Europeiska Sociala Forumet kommer att gästa Malmö i september 2008. Det är en mötesplats för olika sociala rörelser, fackföreningar, antikapitalister, feminister och subversiva klasskämpar. Det är viktigt att delta i det officiella ESF därför att de sociala forumen är en mötesplats för radikala världen över och även i Europa. Det är en plats där våran antikapitalistiska rörelse möts och stärks. En plats för nya samarbeten, protester, aktioner, kampanjer och projekt.

Det har under de senaste åren lyfts upp kritik mot att reformistiska partier och socialdemokrater tagit för stor plats och motarbetat den radikala processen som skapats innan för forumen. Framför allt under ESF i London 2004. Vi som radikal vänster måste försöka arbeta innanför ramarna av det officiella ESF för att motarbeta den negativa utvecklingen. Vi bör göra det för att uttnyttja den infrasktruktur som finns och lyfta upp dem frågor vi tycker är viktiga, så att den antikapitalistiska kampen stärks.

Som feminister ser vi att den manliga dominansen bland föredragen och aktionerna är negativ, och att det feministiska perspektivet ofta hamnar i skymundan. Vi vill därför arbeta aktivt för att detta inte sker under forumet i Malmö, och kommer att delta i processen innan, och med klasskampsfeministiska föredrag under forumdagarna

Under ESF knyts kontakter som har varit viktiga för protester såsom G8 i Heligendamm och 1 maj kampanjen Euromayday. ESF har fungerat som mobiliserande för den antikapitalistiska vänstern, och är ett viktigt forum vi har idag för att mötas och diskutera våran politik internationellt. Därför ska vi inte ställa oss utanför, utan arbeta aktivt för att det ska bli det radikala forum vi vill ha det som i Malmö 2008.

För om vi ställer oss utanför isolerar vi oss som rörelse i Sverige, och missar chansen att knyta samman våra kamper med de andra social rörelser som finns och verkar inom ESF. Fackliga militanter, feminister och antifascister från andra länder kommer för att möta oss. Vi vill gärna se ett ”autonomous space” på ESF, och vi bör jobba för att det ska vara med på det officiella programmet. Men för det ska vi absolut inte kompromissa om vårat radikala innehåll.

KPF – januari 2008